To whom this might pass

Jag funderar på att göra en dokumentär. Eller rättare sagt, har jag funderat på det ett litet tag nu, men inte gällande det här amnet. Tidigare, vilket också kvarstår, tummade jag och en nära vän på att göra en musikdokumentär i Amerika. Vi har planerat att åka utmed de mest intressante städerna vad gäller musik-, underground- och lifestileliv. Exemplel på några är New Orleans, San Francisco och New York samt den mytomspunna staden Celebration nära Disnelyland. Självklart blir det säkert fler okända och kända resmål, jag kan lägga till dem under tiden vi kommer på de som vi inte ens har tänkt på och de jag har glömt bort nu.
Men nu ska vi inte alldeles gräva ner oss i vår mer ja, säg roligt seriösa dokumentär och för en liten tid gå in på den jag har tänkt att göra inom det närmsta. Jag har ju ingen utbildning what so ever och erfarenhet av filmande eller journalistiskt arbete, men med den vetskapen att jag anser det som det roligaste och det som tar upp mycket av min tid just nu kan jag inte annat än att tro på mig själv. Jag hoppas ni förstår. Och jag hoppas också att detta skall synas; att min välvilja syns igenom ett kanske mindre kvalitativt arbete. Jag talar förstås om detta som att det kommer att ske, inte om utan när ungefär, så jag hoppas därför innerligt att det blir så.
Namnet på denna dokumentär kan kanske avslöja lite av det dödsviktiga ämnet som dokumentären kommer att handla om, följaktligen också flyta ut ifrån, som ni ser här under. Så försök nu att luska ut varför jag gör detta, alltså det som jag skall göra. Ni kanske till och med har något att tillföra? Varsågod, bara att kommentera denna blogg om så skulle vara fallet.

La mode - The new shit

My favourites. A chance to escape, of course. Kill this compromise I know, creating is how I manage. And to give of course. It feels like Im giving myself away when I do this sort of things, they are a part of me; representing me. If youve seen me, you know that my eyes give me away. Its sad but its true and I accept it. As long as it is a part of me and have a hard time rejecting it from the one I am at that time, I can not do more than welcome it. Why being enemy with yourself? Ive noticed the fun in discussing and analyzing piece for piece in me. This is one of them all, the fashion - the new shit in here.

Midsommar

Nu är det dags att rycka upp sig. Midsommar närmar sig med stormande steg och jag har just mottagit vägbeskrivningen till det enorma superhemliga beachpartyt i historien. Om du vill vara med, skriv en ytterst snäll kommentar till detta inlägg och kanske kan några vip-biljetter bli dina. Skriv med din mejl så jag kan bjuda in dig för att sedan utforska www.randig.se/Midsommar.

Döda mig

Döda mig. Döda mig. Döda mig. Eller låt mig gå. Vad du än gör så kommer du att döda mig. Var skall jag ta vägen när du fryser ute mig? Du lämnar mig att gå in i väggen när jag inte längre får vända mig åt ditt håll. Du, som råkade vara den i mängden som fick vara nog; som blev tillräckligt för mig, kastar mig åt hajarna.
Hör man att något låter fel? Låtsas man om att det inte är det man hör? Vilket är bäst för en? Orkar man vänta in det som är bra? Har det verkligen inte gått för långt då? Du får mig att vända och vrida på min ångest, önska att det trots allt inte var för ingenting. Du får mig att hoppas lite till på att du är bara ett objekt som skall tillföra mig mer tålighet.

Döda mig. Döda mig. Döda mig. För allt vad du är värd. Slä mig med alla dina krafter, så du också dödar dig själv. Jag vet och jag vill att ingen kan döda någon utan att dö själv, om så man ändå tynar bort långsamt långsamt.

Om du älskar mig kommer du att döda mig. Så döda mig bara.

Var du hittar mig

Jag vet att du letar efter mig. Just av den enkla anlednigen att jag letar efter dig. Oftast vill jag göra det svårt för er att hitta mig, samtidigt som jag ihärdigt väntar på att bli funnen. Det går inte ihop, men jag är inte bara mänsklig utan också djurisk. Något som också ligger i dig. Därför leker jag kurragömma men avslöjar mig med ett eller flera "pip" då och då. Därför springer jag på bergen och väntar mig att du följer efter och om du är den som vill jaga, är vi nog ganska lika. För det som jag redan har sagt är till viss del sant lika mycket som det är brist av just sanning. För visst är jag den som jagar, i smyg. Det är följaktligen därför jag ännu mer kan identifiera mig med djuren. Kanske också därför jag inte gillar dem. Jag har någon sagt att jag är rädd för det fula, inte därför att det är främmande, utan för att det är så nära.
Men så samtidigt som jag vill bli funnen, jagar jag. Det är något fult att jaga känns det som. Inte bara utåt, utan jag svartmålar mig själv inom mig. Men vem skall jaga om inte jag, det är bättre att göra det som måste göras själv; bara då blir det gjort. Kanske är det så att man inte får något om man inte jagar det. Kanske är det så att det är hälsosamt att jaga, att man mer uppskattar värdet på bytet. Fast man är som sårbarast när man jagar, man riskerar både den man jagar och sig själv på kuppen. Ju mer man satsar, detso mer riskerar man att förlora och har chans till att vinna. Men frågan är bara då om man vågar... Och vem alltid vara den som blir jagad?

Apropå var du hittar mig i början på sommaren är, först ut, istället för Roskilde; Hultsfred och sedan kanske förhoppningsvis Stockholm. Och sedan självklart jobb på Älvsereds shoppnigcenter. Jag längtar redan. Sedan kommer jag att befinna mig i Forsvik, på iTUNES och inuti din hjärna. Och om vi hittar varandra kanske vi ses någonstans.

Fragrance of you
still reminds me of a false tune
I once had inside my mind
now its worned out just like youre words are by now
Ill keep fighting til I find this wall
keep me in memory,
violence is so much more than war

This far
I've never been
It took a while
until you came around

On this road I traveled
wich I thought I'd never see
To become my friend
I guess there's a journey even more far out there

Mysteries and silent words
are better in the lost of worlds,
I'd suggest
From times like these and its consequenses
I've learnt much and got teared apart
even though, and I've been here long
I think this is where I belong

Så du tror du är kär?

Hur vet man? Och hur ser man skillnad på om det är själva känslan som kommer med den bevingade kärleken och själva kärleken? Och om det sistnämnda vore samma sak, är de två ställda frågorna egentligen samma fråga?
Jag har inte tänkt att ge er något direkt svar, men jag kan röra till det ytterligare för er.
En del är kära i själva känslan av att vara kär, och vill helst stanna där. Men andra, hur vet ni att personen som får stå ssom objekt för er kärlek är den som ni älskar? Det kanske hade gått bra med i princip vem som helst, allt avgörs ju ändå inne hos er, hur känslan tar sig uttryck. Kanske är det därifrån de otaliga uttrycken "Utseendet spelar ingen roll" och dylika samt handlingarna från ofta killars och tjejers beteende på klubb som är att gå från den ena till den andra. Allt avgörs ju i hur det får en att kännas inom en.
Men varför är det så att vi dras till vissa personer? Självklart letar vi efter det vi redan har. Egenskaper som du själv eller kanske din pappa har ser vi hos andra lätt. Och med dem som det blir lätt att identifiera sig med, har vi lättast att nå ut till och vice versa. Om man nu skall prata, varför inte göra det med en människa istället för en björn?
Men ni tror på kärleken, och blir alldeles provocerade av det här, hur skall vi kunna fixa till det då? Jag kan bara tala för mig, jag tror nog inte att jag kan se skillnad på om det är känslan av någonting som fått mig kär eller personen. Kanske är det ett handikapp, kanske inte.
Men om vi utgår från och kommer överens om att det som finns inuti en, är svårare att få bort än det som finns utanför har vi trots allt kommit en bit på vägen. För att vi skall kunna att ta reda på vilket som sårar mest, måste vi veta detta. Och om känslan är det som finns inuti dig samtidigt som kärlekens objekt; personen är det som finns utanför har vi två goda paralleller. Jag tror att det som vi har inuti oss är en slags substans som sakta blir till ett tomrum, ett hål så fort det tas bort och skapar oro, ångest och ttillfällig smärta. För nästan säkerligen kommer det något som fyller upp det igen. Om då kanske inte lika hårt som den första gången. The frst cut is the deepest. Men det är en helt annan historia. Sammanställt av det ovan sagda tror jag att det är lättast att ha det inuti sårat och följaktligen det som gör mest ont. Föreställ er att ha något väldigt stort inuti er som tar upp mycket plats och tid, men inte räknas.
Men jag vill inte på något sätt förringa den kärlek som ni utövar, den kärlek som för mig är lite främmande, än mindre den smärta som ni ni utstår när också den försvinner. Jag vill bara lycka er til med vilken kärlek ni än känner och kom ihåg; Riktig kärlek behöver inte vara den som är besvarad, konkret eller till någon speciell person. Inte heller behöver den vara äkta, för evigt, eller utövad på någon speciell plats (inuti eller utanför). I så fall har jag bara upplevt kärlek, nej förresten; då har jag aldrig upplevt den. Jag är nog kär hela tiden, i allt och ingenting. Det sorgliga är nog att jag är kanske mer kär i känslan och än mer, den smärta som följer än den kärlek jag aldrig upplevt. Så trots allt vet jag ju faktiskt inte det. Gör mig en tjänst och se kärleken som ett möte med något nytt med allt vad innebär, bra eller dåligt och ta med dig det inuti var du än går.

You have killed me

Det finns mycket man kan titta på. Just nu tittar vi på Morrisey's video, You have killed me. För notering är också att han spelar den sjunde och åttonde augusti på Nöjesfabriken, Karlstad (biljetter släpps fjortonde juli). Sedan tror jag att vi alla kommer att titta på det nya svarta, Terry Richardsson nya vuxna bilder.

Terry, Terry lilla... Jag tror jag vet hur du fungerar. Du likt jag försöker finna det det djuriska i oss människor, inte för att det är så främmande utan just för att det är så nära. Så till den grad att folk blir frusterade och låter det gå ut över dig. De säger att du provocerar dem. Jag tycker i och för sig också att det är lite läskigt att kolla på dina bilder ibland, emn alla har sina medium och jag respekterar det. Jag är nog för pryd, men andra kanske förfasas över det jag kommer att göra (förhoppningsvis?). Nu har din pappa dött och du kanske vill gå vidare. Inte vet jag, men här är i alla fall de nya bilderna för Diesel du har tagit. Och kuppen med vingarna är bara bonus. Här är de första två ut på Rodeo. Och en intervju med dig Terry kan läsas på Bon nr. 30.

Personal injection

How i figured out
strangers are not always alike
and how they try to persuade
me, and what they say is true
I start to question and critisize
when all I see is you

when all I see is you
when all I see is you
and wonder who you are

and wonder who you are
A mind-bender is what you are
A mind-bender is what you are

Ceci n'est pas moi

From a photograph

I picture you

Into a memory

I turn you

I've never seen you

but somehow you're inside me

and I just keep hoping we'll meet

before it's too late

until then nothing's too late

I couldn't need you any better now

so I hope you stand me anyhow

Out of this photograph

I've made myself a love affair

In this caos everybody's in

You'll be my only saftey

from now on

TTA

I give to you my life, my ambitions, my hopes. Take it, it's yours. De är här nu. Och det med besked. New waves skall nog ta oss med storm. Jo för det är en aning bättre den här gången, en aning av allt. Mystiskt, abstrakt och ödmjukt. Allt klätt i fin pastell med budskpaet Kill, kill ,kill, kill the compromise. De spelar förresten på stickyfingers på fredag den 2 juni. Wohoo, ett inlägg; jag var där. och det var skruvat, men bra. Stod på balkongen för bättre sikt, förra gången i Borlänge sod vi på golvet och Eric och Henning klättrade i taket. Fast det klart, nu kastades det flaskor upp på scenen, men jag tror de tog det som en komplimang. Det hade jag gjort. Himmelskt, även om de inte spelade så många låtar. Och effektfullt videospel bakom med bl.a. tennistjejen och pastellerna. Men sedan finns det ju ett liv också. Jag vill faktiskt inte skriva mer, ni får göra er en egen uppfattning på sincerelyyours.
Och upptäck gärna på samma gång Embassy, de fina killarna som ni ser närmre här på srvice och theembassy.