Döda mig

Döda mig. Döda mig. Döda mig. Eller låt mig gå. Vad du än gör så kommer du att döda mig. Var skall jag ta vägen när du fryser ute mig? Du lämnar mig att gå in i väggen när jag inte längre får vända mig åt ditt håll. Du, som råkade vara den i mängden som fick vara nog; som blev tillräckligt för mig, kastar mig åt hajarna.
Hör man att något låter fel? Låtsas man om att det inte är det man hör? Vilket är bäst för en? Orkar man vänta in det som är bra? Har det verkligen inte gått för långt då? Du får mig att vända och vrida på min ångest, önska att det trots allt inte var för ingenting. Du får mig att hoppas lite till på att du är bara ett objekt som skall tillföra mig mer tålighet.

Döda mig. Döda mig. Döda mig. För allt vad du är värd. Slä mig med alla dina krafter, så du också dödar dig själv. Jag vet och jag vill att ingen kan döda någon utan att dö själv, om så man ändå tynar bort långsamt långsamt.

Om du älskar mig kommer du att döda mig. Så döda mig bara.